mcbeth

Att vara en positiv person har man ofta hört är något bra men ibland så undrar jag om det faktiskt är det. Det känns som att människor som inte är fullt så positiva blir lite smått irriterade när man går omkring och är glad. Jag är ledsen, men jag är en väldigt glad människa, tycker inte alltid att världen är helt misslyckad och mår för det mesta väldigt bra och trivs med mitt liv. Är det fel utav mig? Borde jag åtminstonde inte ha lite ångest i mig?

Jag ser glaset halv fullt. Jag tror inte att någon människa föds "ond" som vissa vill kalla det. Visst går man inte ihop med alla individer, det fattar även jag men det handlar om att man inte förstår andras behov och bara för att man inte förstår behöver man ju inte hata den andra människan.

Visst världen är fylld med orättvisor. Det finns mycket att sucka över och mycket att ständigt gå och gräma sig över. Men mår man bättre utav det? Jag vet att jag kan låta lite naiv ibland men visst är det viktigt att vara medveten om vad som händer omkring dig men är det inte desto viktigare att uppskatta allt trevligt runt omkring dig då?

Det är nog en sak jag aldrig kommer att kunna förstå, att gilla att må dåligt. Man mår väl dåligt för att släppa ut de ångest laddade känslorna för att sedan återgå att bli glad och positiv. Världen är inte rosa och så, I know men det behöver väl inte vara grå dassig heller?

Man vill väl ha energi för att orka med hela vardagen. Att tycka att det är lika kul med en tisdag som en lördag. Se det roliga som händer varje timme och få hysteriska skrattanfall minst en gång om dagen. Visst måste man stanna upp och tänka efter men jag tycker inte att man kan dra slutsatsen att en glad människa inte kan vara djup eller realistisk. Det handlar väl om hur man hanterar sina känslor och vad man prioriterar här och nu.

godnatt