mcbeth

Idag hade vi den första av våra 3 föreläsningar om stresshantering. Mogna som vi är hade jag och lina en förkärlek till att översätta vissa ord och meningar till en grym svengelsk version :) Det är så underbart när man tycker att allt är svinkul! haha

Nä men ärligt talat nu kommer den seriösa biten. Vi gjorde ett sånt där stress test hur man kände sig den senaste veckan coh så fick man olika poäng som stod för olika värden om ens välmående. (typ) Det vär 6 olika saker man mätte upp.
1. Anspänning
2.Aggresivitet
3. Vigör
4.Trötthet
5.Deppighet
6.Villrådighet

Vigör är det enda som är positivt. Man kan få -24 till 177 poäng och jag fick 82... över 50 är inte så jättebra. Är man verkligen så stressad och stressar man upp sig själv så himla mkt? Ok jag vet att jag måste vara med på allt och hjälpa till och alltid vara med men att bli stressad av saker man tom tycker är roligt är ju att gå lite för långt.

Vi fick lära oss idag då att stress i stora drag bara är en obalans mellan ens krav och förmåga att prestera. Har vi i dagens samhälle så stora krav? Eller rättare sagt jag då eftersom testet inte stod för alla i samhället utan för min uppfattning. Not ok. Jag fattar bara inte hur man klarar av att inte stressa. Slutar man att bry sig då lr? Jag vet ju att jag får saker gjort, ibland effektivare och ibland börjar jag med en ny sak när jag märker att det inte fungerar. (vilket är ganska osmart) Men om man skulle sluta att ha fullt upp blir man ju rastlös och blir stressad av att inte göra ngt?!
Jag behöver nog ha mina 2 kvarstående föreläsningar för att bli smartare och bli en mindre stressad medmänniska ;)

Good luck :)